Nä jag tycker ingenting e konstigt, jag e så konstig själv.

Om de e så som jag tror att de e så står jag på ruta 0 igen å vet inte åt vilket håll jag ska gå. Åt vilket håll jag än kommer att gå så kommer det vara motvind.

Jag står kvar å släpper allt jag älskar, de som burit upp mig i så många år.

Jag måste försöka resa mig igen, men orkar inte.

Undrar om de hjälper att dunka skallen i väggen 100 gånger??