Nä jag tycker ingenting e konstigt, jag e så konstig själv.

Ett steg närmre sista avskedet. Hur ska jag klara det sista när det första var så jobbit.

Vet inte om jag kan el vill sova. El e de att jag inte vill vakna och inse att det snart e dax.
De gör bara så ont, men samtidigt ett minne för livet. Precis som ett ärr.
En bit av mig som alltid kommer fattas men ändå aldrig glömmas bort.

Om det står en bil parkerad rakt över gångvägen har jag rätt att gå över bilen el måste jag gå runt den???

Jag vet inte va som e mäst onödigt.

Att vakna upp klar vaken...å tänka på choklad doppad hallon/blåbärs gelé kakor å inse att man legat så under en timma.

El att upptäcka att klockan bara e 7 på morgonen å man inte har några måsten å man kan sova läääääänge.

För varje jävla andetag jag tar så kommer julen närmre... om jag slutar andas kan man ju alltid hoppas att den aldrig kommer.
Paniken å ångesten över julen kommer tidigt i år. Jag skulle göra vad som helst för att slippa julskiten.
Som tur e kommer jag jobba annars hade jag stuckit nån annan stans... i värsta fall hade jag fått stänga av mobilen å låst dörren.
Enda bra me julen e musten men den kan man ju dricka året om.

FITTA

Om man inte har några trosor på sig kan man inte ta av sig dom.

Kan man hyvla ost me en rakhyvel???