Nä jag tycker ingenting e konstigt, jag e så konstig själv.

Morgonens känsla skulle jag vilja vara utan. En enorm ångest sköljde över mig direkt. Man kan gämföra de me att man är i en sjö å simmar neråt bort från ytan. När man når botten så vänder man å ska simma uppåt igen, men man kommer ingen stans. Jag sprattlar med fötterna att jag kan, men inget hjälper. Botten består av massa vassa stenar som skadar fötterna. Stora blödande sår. Behöver ha luft, men får ingen, huvet bulltar å känns som de ska sprängas.


Jag tänker då inte bada på flera år om de ska kännas värre än så här att drunkna.