Nä jag tycker ingenting e konstigt, jag e så konstig själv.

Frågan e hur mycke man orkar som människa. Jag vet inte hur mycke jag kommer att klara i längden. De e så svårt att föklara vad de jag vill säga. Men de e så tufft på någe vis. Trodde jag hade allt som kunde göra en lycklig, men inte då. Jag vill kunna släppa taget om marken å bara sväva iväg å landa på ett roligt ställe, där jag kan få må bra. Slippa tänka på någe annat än mig själv. Snart ber jag om hjälp att hitta mig själv, tror inte jag vet de längre.