21/9...1
Nej det känns inte bra alls. Massa ångest å mera ångest.
Hjärtat e tungt och gråter blod. Det som annars har känts så lätt är många mil bort just nu. Orken att kämpa tillbaka är lika långt bort.
Annars e sambon sjuk igen... Har sprungit å bytt kräkshink å skrubbat hela lägenheten nu under natten. Stackars älsklingen.
Det enda jag e glad över e att jag inte följde med att bowla å käka mat me jobbet för då hade jag aldrig varit med när Rozz tog sitt sista andetag.
Jag såg redan på morgonen att han var slö och andades stötvis. Jag ringde till Thess som kom förbi och hjälpte mig med att suga ut släm å vätska från hans lungor. Och gav mig en spruta me lugnande och en sov spruta ifall att. Sen har han legat brevid mig vid datorn eller i mitt knä i 1½ timma. Den mästa av tiden låg han å sov men vaknade ibland och tok knastrade som bara han kan. Han tog sitt sista andetag mitt i en plopporgasm.
Sov gott min vackra son
