Nä jag tycker ingenting e konstigt, jag e så konstig själv.

Vet inte om jag kan el vill sova. El e de att jag inte vill vakna och inse att det snart e dax.
De gör bara så ont, men samtidigt ett minne för livet. Precis som ett ärr.
En bit av mig som alltid kommer fattas men ändå aldrig glömmas bort.